tjugosjukilo

Hej allihopa!
I detta inlägg hade jag då tänkt skriva lite om hur jag ser på min kropp ur mitt eget perspektiv och lite från min
barndom. Som ni vet och vad denna bloggen går ut på är ju att följa mig då jag satt upp ett mål jag ska nå, att i slutändan väga 27 kilo. Jag antar denna utmaning för att få tillbaka mitt självförtroende och se mig själv som den jag egentligen är.
Det är många som klankar ner på mig och tycker att detta kommer få mig att må sämre men som jag själv ser det
så är det något bra för mig, Att äntligen kunna se mig själv i spegeln och vara nöjd med min kropp är något jag länge velat göra. Under mina yngre år fick jag ofta höra att jag inte dög som jag var. Jag blev ofta utfryst i skolan och fick höra att jag var knubbig etc. Allt detta tog väldigt hårt på mig och mina föräldrar gav mig inte tillräckligt med stöd. Jag hade inte många att förlita mig på men mina få vänner tröstade med att jag dög precis som jag var. För dom spelade det ingen roll att jag var knubbig, jag var ändå den gamla vanliga patrik.
Våren till när jag fyllde 17 så tänkte jag efter hur jag skulle kunna gå tillväga med min kropp då jag under lång tid inte stått ut med min egen spegelbild. Jag har då länge velat göra succé inom modellyrket men inte lyckats med tanke på min vikt. Jag kom då fram till att det bästa skulle vara att sätta upp ett mål för mig själv och verkligen gå in i det till 100% och kämpa in i det sista vilket jag nu kommer att göra. Tack alla därute som hejar på mig och är så positiva. Ni andra tycker jag bara synd om som inte kan vara glad för min skull och peppa mig för att lyckas med något jag verkligen vill.
Återkommer senare med dagens måltider.

Puss och Kram / Patrik